2013-01-19 Fredag - en baddag

2013-01-18 Har badat och sen besökt gamla stan på kvällen. Åt en underbar måltid på en Libanesisk restaurang sent på kvällen innan promenaden hem genom folktomma gator.

Torsdag 2013-01-17 Promenerat mycket

Idag tog jag buss 17 från närmaste möjliga hållplats till busstationen San Telmo för att inte missa på söndag då jag ska ta buss 60 därifrån till flygplatsen. Promenerade sen därifrån hela vägen tillbaka och hittade några musikaffärer på vägen. I den första spelade jag gitarr och testade att sjunga min nypåhittade låt som ska bli något i framtiden. I den andra musikaffären spelade jag på en underbar flygel. Vilket ljud!

Då jag kom till hotellet kl 14 gick jag till Brasilianska cafeet för att se om där fanns någon jag kände igen...
Och det gjorde det! Ed Martins, med den fantastiska sångrösten var där för att äta lunch. Kramparty med honom hans arbetskollega och de två som arbetar i restaurangen. Och god Brasiliansk mat blev det, Entrcote, ris och pommes och nån slags sallad. Så nu har vi bytt facebook-adress med varandra.

Senare på kvällen ringde jag Boo och hon satt just och pratade med Ed. Vi bestämde att vi ska träffas i helgen, hon sa att de andra också ville det, så jag föreslog på söndag så kan jag efter det få skjuts till flygplatsen, eftersom Boo och en till bor strax söder om flygplatsen.

Onsdag 2013-01-16 - Utflykt med hyrbil

Onsdag 2013-01-16
Vi hyrde en bil idag för att kunna se mer av ön. Har inte sett hela ön men en hel del. Vi har sett en häftig katedral byggd i basaltsten, bananplantager och flera bergsbyar och bergsvägar. Har också sett flera charmiga städer en bit upp, bland bergen. En skön dag med många vackra vyer!

Vi hittade en klippa med fin utsikt där vi tog en liten fikapaus. Ganska mycket rullgrus på promenaden ner från vägen till klippan. Det bor väl folk i husen i berget där bakom? Här är en länk till en film som visar mer:

I den här dalen (Guayadeque) finns ett antal grottor där man ser att det bor människor. Då vi stannade på behörigt avstånd hörde vi hundarna som skällde på oss.

De turistställen vi såg på södra sidan, upplevde vi, saknade helt den charm vi gillar i Las Palmas. Där på södra sidan hittade vi inte det genuina och det såg ut som alla restauranger enbart var för "de vita" om nu liknelsen kan förstås. Skönt att vara tillbaka i storstaden med den charm som ortsbefolkningen här kan bjuda på.

Hade ett sjukdomsfall på Hotellets restaurang också, precis som vi kom hem, där jag kände mig manad att hjälpa till, tills ambulanspersonalen kom. Sen gick vi ut och åt en bit mat. Nu är det skönt att vara hemma på hotellrummet igen.

Tomorrow is a new day.

Den västra stranden

Efter ytterliggare ett antal kilometrar har jag kommit till den västra sidan av staden. Här öppnar det sig, som är en av de faktorer som gör storstaden Las Palmas till den trevliga turiststad som den är. Här är havet, sandstranden och de höga vågorna. Här finns en playa mitt i stan, vilket innebär att man inte behöver åka till något turisthotellkomplex på södra sidan av Gran Canaria, för att få en bad och solsemester.

Fortsättning följer...

Billig mat

Efter flera timmar har jag slagit mig ner. Klockan är två när jag sitter på restaurant www.CasaValdi.com och vilar mina trötta ben. Jag har beställt kyckling med pommes frites. En bra portion mat för 3.5 euro. Det som lockade in mig på den här restauranten var en skylt utanför, skriven på flera språk och med priset angivet. Här finns bara två bord till där det sitter matgäster. Kvinnan som serverar har en skön attityd och är avspänd. Hon tar sig tid att prata med alla matgäster. Hon berättar att hon kommer från Andalusien, i Spanien.

Jag är mätt och har berättat för henne att jag uppskattar hennes trevliga bemötande mot alla kunder som kommit in i restaurangen. Nu är det dags att promenera vidare. Jag vill till den norra delen av den västra stranden. Det är riktigt skönt med sommarväder så här års.På min väg hamnar jag i en elektronikbutik som har öppet. De har ett litet kamerastativ jag gillar men här är jag chanslös, då jag försöker pruta. Köper detta lilla stativ för 6 euro och jag tycker det är ett bra köp.

Marknad och möjlighet att pruta

Det är söndag och de flesta affärerna håller stängt. Under min fortsatta promenad hamnar jag på en marknad där de flesta försäljarna är från Afrika. Här säljer man läder och kläder. Jag vill pelja stämningen bland försäljarna av läder. Jag bestämmer mig för att vara en turist som vill köpa ett bälte, ett enkelt, diskret, svart bälte i läder. I det första ståndet vill han ha 12 euro men går snabbt ner till 8 euro. Jag föreslår 3 euro och får ingen respons på mitt bud. Jag fortsätter på samma sätt med ögonkontakt med säljarna i ytterliggare fem till sju stånd. Nu förstår jag att de vill börja på 8 eller 12 euro och vill som längst gå ner till 5 euro men en klev ner till 4.5 då jag envist föreslog mina 3 euro. Nu har jag bestämt mig för att jag ska köpa ett bälte för 4 euro. Alltså fortsätter jag titta efter ett bälte jag vill ha, i nya stånd. En säljare några stånd senare var lika duktig som de andra på att sälja och kommer ner till 5 euro. Min 3 ser han inte som ett alternativ så han fortsätter på 5 euro. Jag öppnar min hand med fyra euro och några cent och räknar hur mycket det blir. Han uppmanar mig att lägga dit en till euro så är bältet mitt. Jag säger att det är det här jag har men att jag egentligen inte tänkte köpa ett bälte. Det är både kul och intressant att ha ögonkontakt med så här duktiga säljare och höra dem prata. De föreställer sig själva att de har mig fast som kund trots att jag inte gått deras pris till mötes. Den här säljaren, som "vinner" mig som kund, är till synes mentalt fortfarande inne på sina fem euro samtidigt som han ser mina slantar och med rörelser redan har accepterat mitt bud. Men han ger sig inte verbalt då han lägger i bältet i en påse och räcker över den till mig. In i det sista ser han mig fiska upp en euro till så att det blir fem euro. Men i praktiken tar han emot de fyra euro jag nyss hade i handen samtidigt som jag tar min påse med ett bälte i.

Här hade en viss fingerfärdighet möjliggjort ett byte av bälte till ett liknande som inte var av läder. Därför kontrollerar jag innehållet i påsen innan jag tackar och lämnar platsen. Så det är fortfarande en viss profit då flera har gått ner till 5 euro men absolut inte tycker att de ska ner lägre. Intressant spel som dessa säljare är duktiga på. De flesta har negligerat mig och mitt bud men flera har sett sporten i att vinna över mitt budande.

Många med ett stort leende på läpparna eftersom det givit dem en större utmaning än den vanliga.

Söndagspromenad och mötet med Bettine Clemen

Efter en dusch lämnar jag hotellrummet för att ta en promenad. Jag tänker inte bada idag utan kommer promenera en hel del för att upptäcka staden.

Går ner till den närmaste stranden och promenerar längs med vattet. Det luktar svensk sommar, här nere vid havet.

Det är lätt att föreställa sig hur skönt det skulle vara att sticka ut med segelbåten en sån här dag.

Viker snart in på den gata som är närmaste parallella gatan med strandpromenaden.

 Vid ett övergångsställer lite längre fram, hittar jag ett cafe där jag stannar för en lätt frukost.

Frukosten består av kaffe, juice och lite rostat bröd med marmelad. Det kostar 2.8 euro.

Promenaden fortsätter till kajen nere vid hamnen, där det finns många båtar.

Vid kajen på östra sidan finns många båtar och en av dessa är en stor fin träbåt.

Bakom den finns en stor lyxkryssare. Här möter jag en kvinna som frågar mig var den närmaste stranden är. Jag beskriver vägen till den östra stranden, som är närmast. Hon berättar att hon är musiker och spelar flöjt och har en enmansshow på kryssningsfartyget, som ligger här bakom. Imorgon flyger hon till Peru för att delta i en show där. Här en liten presentation på film: Presentation av flöjtist
Hon är, visar det sig, tydligen berömd för sitt flöjtspel och sitt val av publik: Plays flute for animals

En första promenad i Las Palmas

Rummet en trappa upp har samma standard som hotellrummen på Rex och Stiffles Hotell, i stadsdelen Colaba, i det som då hette Bombay, i Indien. Efter att ha packat en liten utflyktsryggsäck för kvällspromenaden efter klockan sju på lördagskvällen ger jag mig av ut. Det är varmt och mörkt där ute. Jag går norrut längs strandpromenaden som är lite upplyst. På den närmaste stranden leker några ungdomar och där, mellan några palmer, sitter några och är väldigt tysta. Når snart den mer upplysta gatan "Calle José Mesa López". Här finns många som flanerar, även barnfamiljer. Men jag ser inte så många nordiska turister. Det är skönt. Hittar en livsmedelsaffär en trappa ner i ett stort varuhus och köper lite vatten och juice.

Fortsätter därefter till strandpromenaden på den västra sidan av staden, där de flesta turisterna bor. Här är fler turister ute och promenerar. Skickar ett SMS till min bekant och får ett svar direkt. De är på hotellrummet och bjuder över mig. Snart har jag hittat gata och rumsnummer och knackar på deras dörr. Standarden på deras hotellrum skiljer sig avsevärt, i jämförelse med mitt. Snart är jag på väg hem till fots och efter att ha tagit en intressant omväg, på grund av en liten förvirring avseende vägval. Kartan och verkligheten såg ut att beskriva olika platser men jag är på rätt spår nu.

Blasco Ibanez låter inte som ett ärovördigt namn på en gitarr. Gatorna känns trygga att vandra på, trots den sena timmen.

Till hotellet

Flygresan har gått bra, utan några problem. Efter närmare sex timmar kliver vi flygresenärer av planet och känner värmen här nere. Det är skönt att möta det som motsvarar den svenska sommaren.
Efter att ha hämtat handbagaget går jag en trappa upp och ut till busshållplatsen för buss 60, som går mot Las Palmas. Resan kostar 2.60 euro och tar inte ens en halvtimme.

Från busstationen tar jag en taxi till hotellet. Jag har aldrig varit här förr men har redan gjort denna taxiresa på googlemap så jag hittar bättre än taxichauffören. Han åker för långt och får vända tillbaka ett antal kvarter. Hoteller ligger på en bakgata och är av allra enklaste sort. 32 euro för två nätter. Här luktar klor på rummet, så man kan förmoda att någon städat det.

Arlanda flygplats

Då jag lämnat ifrån mig resväskan och sett hur den åker iväg på rullbandet inser jag att jag borde tagit ur smörgåsarna jag bredde imorse och lägga i vantarna och mössan som jag istället får ha med mig i jackan eller handbagaget. Så kan det gå.

Som kompensation köper jag två hundragrams chokladkakor och ett sexpack öl. Det får bli min mat i flygplanet, på den sex timmar långa flygresan. Jag kanske inte sagt vart jag ska åka? Jag är på väg till Gran Canaria, till huvudstaden Las Palmas. Där ska jag bo, drygt en vecka. Första två dagarna har jag bokat eget rum på lågprishotell och övriga dagar kommer jag dela hotellrum med en gammal vän.

Om nån skulle fråga mig om jag ser fram mot den här veckan, skulle jag svara: - Ja!
Om tjugo minuter är det dags att gå ombord på flygplanet.

Mot Arlanda

Pendeltåget till centralen kostar 45 kronor vilket känns dyrt. Arlanda Express kostar 250 kronor och resan till Arlanda tar bara 20 minuter. Klockan 10.00 är hastigheten 205 km/h, då vi passerar Norrvilkens pendeltågsstation. Utanför är det minus fem grader och jag ser snön som föll igår på åkrarna vi åker förbi. Att åka Arlanda Express är bekvämt och smidigt. Bättre än taxi.

Lördag och jag är på väg

2013-01-12
Det är lördag morgon. Jag har sovit gott i natt. Vaknar klockan sju, duschar äter frukost och brer några smörgåsar som ska ätas senare, i eftermiddag. Halv tio sitter jag i bilen på väg till Solna.

Parkerar bilen i garaget på jobbet.