Rummet en trappa upp har samma standard som hotellrummen på Rex och Stiffles Hotell, i stadsdelen Colaba, i det som då hette Bombay, i Indien. Efter att ha packat en liten utflyktsryggsäck för kvällspromenaden efter klockan sju på lördagskvällen ger jag mig av ut. Det är varmt och mörkt där ute. Jag går norrut längs strandpromenaden som är lite upplyst. På den närmaste stranden leker några ungdomar och där, mellan några palmer, sitter några och är väldigt tysta. Når snart den mer upplysta gatan "Calle José Mesa López". Här finns många som flanerar, även barnfamiljer. Men jag ser inte så många nordiska turister. Det är skönt. Hittar en livsmedelsaffär en trappa ner i ett stort varuhus och köper lite vatten och juice.
Fortsätter därefter till strandpromenaden på den västra sidan av staden, där de flesta turisterna bor. Här är fler turister ute och promenerar. Skickar ett SMS till min bekant och får ett svar direkt. De är på hotellrummet och bjuder över mig. Snart har jag hittat gata och rumsnummer och knackar på deras dörr. Standarden på deras hotellrum skiljer sig avsevärt, i jämförelse med mitt. Snart är jag på väg hem till fots och efter att ha tagit en intressant
omväg, på grund av en liten förvirring avseende vägval. Kartan och
verkligheten såg ut att beskriva olika platser men jag är på rätt spår
nu.
Blasco Ibanez låter inte som ett ärovördigt namn på en gitarr. Gatorna känns trygga att vandra på, trots den sena timmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar